Inlägg inom kategorin: Gästbloggare

3

Marten Jonsson – Update from USA

Me and Jake in Fort Myers, Florida during Springbreak

Update!

Everything is working fine with both school and tennis even though we are in a tough period of matches and practices. We are at the moment half way true the season. The team is overall 2-6 in matches. The indoor season is over and the conference play is about to start. We played the first matches outdoors in Florida during springbreak last week. I am excited to play outdoor and play conference matches now. I am hoping to keep my momentum in both singels and doubles during the second half of our season. I am overall 13-3 in matches, 6-2 in singels and 7-1 in doubles together with Jacob Tanulanond. Jacob and I are playing very well at the moment. The team seems to be in good shape and everyone want to finnish the season strong and get some wins. Go Cougars!
Over and out!

Follow me on twitter for more updates: https://twitter.com/#!/SwedishMo

3 kommentarer
3
5

Gästblogg – Petter Larsson

Upplevelsen av att känna sig stark

Petter Larsson, årgång 1987. Till vardags studerande vid Umeå Universitet och Idrottsvetenskapliga programmet med inriktning idrottsmedicin och coaching. Min bakgrund grundlades när jag i min ungdom rivaliserade mot David inom klövern i skidspåren. Vid 13-14 års ålder valde jag att sluta med skidorna och istället bli totalt förslappad under de närmaste åren.

En av anledningarna till att jag inte fortsatte längre var att jag upplevde en press från mig själv då mina resultat direkt speglades av vad jag kunde prestera för dagen. Till skillnad från då så är det precis det jag i dag finner tjusningen i. Att den enda begränsande faktorn i hur jag presterar beror fullt ut på mig själv, fysiologiskt såväl som psykologiskt. Det är få saker som upplevs starkare än då jag känner fullständig kontroll över mina egna begränsningar. I regel tror jag det handlar om ett psykologiskt spel där det gäller att förse sig med kontrollen över sin mentalitet och intala sig själv att det är fullt möjligt att klara vad som ligger framför en. För mig ligger den absolut största drivkraften i att få känna mig stark.

För mig kom den första riktiga erfarenheten om hur fantastiskt det är att överpresterar sett till ens egna förväntningar, i samband med att jag under 2007 tillsammans med min pluton skulle springa Lidingöloppet. Inför hade jag aldrig sprungit längre än ca 10km i en följd, förhoppningen låg med andra ord mest i att ta sig runt. Att det hade regnat ordentligt innan start och fortsatte regna under första halvan av loppet gjorde desto mindre. Intalade mig själv att ett så kallat ”grisväder” skulle gynna mig. Starten gick och efter första 10km av loppet kände jag mig knappt ansträngd och det kändes som att jag hittat rätt vad gäller tempo. Där och då njöt jag av att mina ben bar mig framåt och att resan framför mig nu var okänd mark. Efter 20km var jag totalt stum i framsida lår och det smärtade enormt från knäna. Jag hade ingen aning eller erfarenhet om hur ont det kunde göra att springa 30km så jag antog att det skulle vara så. Men jag lät det inte att ta ifrån mig glädjen i att få springa. Då jag aldrig tidigare sprungit så pass långt lyftes jag av känslan av att redan ha sprängt en barriär sett till min tidigare förmåga. Till slut tog jag mig i mål på 2.43.26 och kände mig mer än nöjd över att ha klarat av det, det jag för drygt 3 timmar tidigare ansåg som en fysisk strapats av sällan skådat slag.

Fylld av upplevelsen befann jag mig i ett rus resterande del av dagen, trött men glad och det var med en leende på läpparna som jag la mig att sova på liggbussen som skulle ta oss hem norrut. När jag dagen efter vaknade upp och kände mig totalt förstörd i benen och framför allt knäna så var jag fortfarande uppfylld av vad jag varit med om. Sviterna av själva loppet resulterade i löparknä i högerknä som skulle fortsätta att smärta under de nästkommande 4 månaderna. I samma veva fann jag information om multisport som förde mig vidare till triatlon och insåg att det inte fanns några direkta begränsningar för vad som fysiskt gick att utsätta kroppen för. Jag var fast besluten om att åter få uppleva en liknande känsla och var fylld av framtidstro. Om det inte finns några begränsningar i vad som går att utsätta sig för, varför ska jag då begränsa mig själv?

Och på den vägen är det. Under 2008 lovade jag mig själv att framöver prova på det som föll mig in, att spränga mina egna barriärer och hela tiden förflytta gränsen för vad jag anser vara realistiskt att klara av. I samma veva påbörjade jag en Svensk klassiker vilket på sätt och vis blev min startpunkt för att komma dit jag är idag. Senare under 2008 stod jag åter vid starten av Lidingöloppet, bättre förberedd och aningen rikare på erfarenheter. Kom i mål på 2.23.36, drygt 20min snabbare och fick återigen uppleva känslan av att vara stark. Skillnaden låg i att jag denna gång inte var uppfylld av att ha tagit mig runt, utan för att jag kunnat komma tillbaka, förbättrat mig och förflytta gränsen för vad jag antog var fysiskt möjligt, sett till min egen förmåga. Idag står jag med drygt 4 års grundträning och väntar på att skruva upp träningsdosen. Att få ta nästa kliv i min egen utveckling och ta mig an nya utmaningar. Strävan är att återigen få känna mig stark.

5 kommentarer
5
1

Lisa Bengtsson gästbloggar på 4klövern

– Skriven 10 Jan

Min nuvarande sambo Niklas Enberg (kusin till 4klöverns Ola Enberg) flyttade från Piteå till de småländska skogarna för att spela hockey i Troja-Ljungby. 4 år senare tog han med mig för att flytta närmare hem, till Sundsvall.

Jag har under halva mitt liv haft en “löpar karriär” och innehar därför kring 50 medaljer. Dessvärre blev det ingen lång karriär då körtelfeber slog till och det blev en alltför lång uppförsbacke. Ett sista lopp fick bli Göteborgsvarvet på 21km som jag gjorde tillsammans med pappa.
Nu satsar jag istället på en karriär inom journalistik och är bl.a. Krönikör för Sundsvalls Tidningen. Samtidigt hänger jag en hel del i gymmet (helst med min kunnige pojkvän) och försöker bli mer hälsosam.

Efter ett rejält otursår i fjol är Niklas nu tillbaka som en riktig backklippa och har under större delen av säsongen varit ledare för Sundsvall Hockeys positiva +/- statistik. Han ger allt i varje match och fokuserar på nuet. Drömmen är dock att jobba sig uppåt och hamna i ett elitserielag. När den drömmen är uppnådd får han sätta nya mål…

Att leva med en hockeyspelare är väldigt intressant, åtminstone när man lärt sig lite hur det går till. Saker som offside och domartecken kanske man lär sig om ytterligare ett par år… Som ni märker är jag ingen lagsportmänniska, jag var den som åt bullar på fotbollsträningen och istället ägnade mig åt friidrott och löpning som är mer individuellt. Det har därför varit en stor omställning att träffa Niklas vars liv kretsar kring hockey.
Att en människa kan träna så mycket är för mig ett mysterium – är det inte fys- eller ispass så är det sommarträning. Med lite tur är det väl en 2-3 veckors träningsledigt på ett år (känns i alla fall så). På vintern är det mycket rutiner här hemma, varje matchdag är den andra lik för man får inte ändra på sina rutiner. Tycker det är väldigt intressant att de har sina vanor, någon sover, en annan spelar tv-spel och en tredje måste dammsuga. Varför tänker jag?

Vintern är väldigt intensiv med alla matcher och just i Sundsvall blir det mycket ensamtid för mig. Närmsta resorna är på 30 mil, vilket ni norrlänningar kanske anser är nära men för mig som är smålänning är det ju en resa man gör max 1 gång per år. Däremot är det inget negativt med bortaresor, då har man tid för sitt eget och man blir två självständiga människor på ett bra sätt och det skadar ju aldrig att längta.

Till våren börjar det oftast lugna ner sig och man ser framför sig den där lediga sommaren när man har tid att hitta på saker, sen minns man att han ska ha sommarträning. Det är dock kanon, då kan jag följa med de dagar jag känner för det och ladda för en kommande Beachsäsong! På sommaren är livet annars som alla andras liv; sol, bad, lite fest å kvalitetstid med vänner och familj.

Till hösten tycker även jag att det ska bli kul med hockey igen och så drar det igång, samma visa och förhoppningar om en bra säsong. Till viss del skiljer sig väl livet som och med en hockeyspelare lite från ett med en vanlig 7-16 arbetares. Jag vill gärna ställa upp och se matcherna, både för att det är kul och för att vara ett stöd för Niklas. Det är mycket folk i omlopp så man får träffa mycket nya människor vilket är väldigt roligt! Jag har då fått mig ett par underbara vänner tack vare hockeyn.

Till viss del har jag satt min dröm åt sidan. Det beror mycket på att när jag träffade Niklas så fick jag en dröm till – ett liv med honom. I valet på att bo med sin drömprins eller flytta långt bort och studera media har det än så länge blivit det förstnämnda. Tack och lov är jag bara 21år och har fortfarande tid på mig att stoppa näsan i böckerna för jobbar med min dröm gör jag redan, som frilansjournalist och krönikör.

Sen Niklas kom in i mitt liv har träning fått en helt ny betydelse för mig. Jag har lärt mig att ett hårt pass på gymmet får mig att må så mycket bättre. Dålig hållning har gjort att ryggen och nacken har tagit mycket stryk men med regelbunden träning är det inga problem. Likaså har jag haft mycket problem med magsmärtor men när jag drog ner på sötsaker och blev hälsosammare märkte jag att även sådana problem försvann.
När man har ont någonstans så blir det ofta känslan att man inte orkar träna, mitt mål är att då ta mig till gymmet och printa in i min hjärna att smärtan försvinner efter ett par pass och hälsosam kost är bra på alla sätt och vis. Godsaker är bara ett beroende som man måste jobba bort. Däremot är det viktigt för mig att ibland få unna sig, idag är jag inte stark nog i sinnet att välja bort saker som t.ex. glass till 100%, jag får köra belöningssystem så länge.

Mitt största mål är helt klart att få självdisciplin så att jag kan träna, äta rätt och må bra samtidigt som jag har roligt! Jag har precis börjat ett 6-vekors program och hoppas då på att få resultat som kan peppa mig till att fortsätta ännu längre!

1 kommentar
1
14

Claes Nyström gästbloggar på 4klövern

Claes Nyström heter jag!

Jag började min “gymkarriär” vid 15 års ålder på Step In där jag lärde känna framförallt Ola, Tomas och Matte! Numer är jag bosatt i centrala piteå och tränar på Korpen istället. Min kunskap om kost och träning skulle jag främst vilja påstå kommer från att jag har ett stort intresse och min största bas ligger i egna erfarenheter men jag har även en gyminstruktör-utbildning som grund. Folk som inte känner mig skulle nog påstå att jag lever för min träning, så skulle inte jag vilja formulera det. Jag vill istället påstå att jag tränar regelbundet, är målinriktad och vill få ut något av min träning. Träning är en del av min vardag och jag har anpassat min vardag med bra kost och 3-5 träningspass i veckan, varje år. Jag ser inte mig själv som “extrem”, jag kan unna mig att festa om helgerna ibland samt äta skräpmat någon gång då och då. Det är det stora hela som avgör hurvida jag uppnår resultat eller ej. Jag tycker det är viktigt att ha i åtanke att man inte behöver göra allt “rätt”, det ska också vara en hållbar vardag. Låter rätt sunt ändå?

“Lagom är bäst” är ett väldigt vanligt uttryck när det kommer till gymmet, min fråga är då – vad är lagom? Jag tror att ett vanligt fel många gör är att de går ut för hårt och har inte riktigt koll på vad dom ger sig in på. Enligt mig är det viktigast att få träningen till en del av sin livsstil. Antalet träningspass jag avverkar har säkerligen de flesta provat på under några veckors tid, skillnaden är att jag gör det kontinuerligt.

Så hur ska man gå tillväga för att få träningen till en del av sin vardag? Det första du bör komma fram till på är vilket mål du har med träningen, vad vill du uppnå (snyggare kropp, bättre kondition, gå ner i vikt, mm)? Har du otillräcklig kunskap för att nå dit, var inte rädd för att fråga om hjälp! Be en gyminstruktör/personlig tränare (eller en kompis som är kunnig) om ett schema. Beroende på mål går det att kombinera på så många olika sätt, boxning, spinning, renodlade gympass, crossfit m.m så det passar alla! Däremot bör du sätta upp rimliga mål, delmål är ett bra förslag tycker jag. Bättre att träna lite och kontinuerligt än mycket i perioder, eller i värsta fall inget alls.

När du fått ett upplägg som du trivs med så kommer vi till nästa steg, PLANERING! Undanflykter till uteblivna gympass är vanliga, vanligast är nog “tidsbrist” vilket jag vill påstå är rent skitsnack. Med bra planering kan man få träningen att ta lite tid men ändå uppnå goda resultat. Jag är säker på att många känner igen sig när jag säger att det är ett vanligt fenomen att gå hemma och gruva sig inför ett gympass, att man “snart” ska åka iväg till gymmet men att dedär “snart” kan snabbt övergå till 1-2 timmar, och sedan när du är på gymmet så är du där 1 timme. Med andra ord har du avverkat tiden för 3 träningspass men får resultat för 1! Ett enkelt sätt för att motverka detta vanliga fenomen är att bestämma vilka tider du ska träna på. Har du bestämt att träna 3 gånger i veckan, bestäm då vilka dagar och tider det ska utföras på så är det betydligt lättare att hålla och du slipper “gruva” dig inför träningspassen! Det jag tror de flesta känner igen sig i är att de mår så mycket bättre efter dedär träningspasset och det är få som ångrar de träningar som blivit av.

För att gå ner i vikt måste du inte leva som i biggest loser och för att bygga muskler måste du inte dricka råa ägg som Rocky Balboa. Små förändringar i vardagen kan göra stor skillnad för såväl ditt utseende som välmående!

Tillsist vill jag tacka 4klövern för en riktigt bra blogg som gett mig många goda skratt samt många goda tips när min egen fantasi inte räcker till!

// Clabben

Claes Nyström – gästblogg Fitnessfive finalen LÄNK
Claes Nyström – veckans läsare LÄNK

14 kommentarer
14
14

Gästblogg David Säll

Hur går det med gästbloggen? Tuggummi i tangenterna? Trodde du var en kille som levererade! // Ola

Och nu sitter jag här, skrivandes.

Vem är då jag? David, 24 år, säljare med epitetet “Paleomannen”. 196cm lång och 94kg lätt skuttar jag fram genom livet. Utan att outa mig helt och hållet så är det jag som är den irriterade “David2” här på 4klöverns kommentarsfält. 
David Hedlund, här på 4klövern, har även skrivit en artikel om mig på sin PT-sida. Så jag rekommenderar att ni läser den innan ni fortsätter med denna “gästblogg” Länk

Som ni läste så sysslar jag inte alls med den stränga tidsplaneringen, träningsfokus och kolhydratstryckande som de andra här på bloggen (med undantag Hedlund) :) Hela mitt leverne, utöver familj och jobb, är helt oregelbundet. Det mår jag bäst av. Varför ska jag äta när jag inte är hungrig? Varför sova när jag inte är trött? Varför ska jag inte må så bra som möjligt? Vem är det som bestämt att frukosten är dagens viktigaste måltid? My ass, alla är inte samma människa.

För ca 4 månader sedan tog jag tag i mitt liv. Från att ha varit en sockerknarkande gymoholic som alltid tränat för att bli så stark som möjligt så ville jag ha en annan ingångspunkt i mitt liv. Jag var trött på att ha en dag som bestod att 20 olika alarm, som jag skulle äta/träna utefter. Jag bestämde mig för att endast äta mat som vår kropp är byggd för att äta; stenålderskost. Inget processat. Jag kan dock redan nu erkänna att jag tummat på min livvstil några gånger då jag ibland ätit salt. Kranvatten slinker också ner dagligen. Jag har faktiskt i ärlighetens namn också ätit en pizza.

Jag har nått otroliga mål med min resa, som fortsätter fortfarande. Innan jag förändrade min livvstil led jag av svår psoriasis och halsproblem. Halsproblemen uppkom för ca 6-7 år sedan och blommade upp ungefär 10 ggr varje vinter. Nu är allt borta; både psoriasisen och halsproblemen. Jag vill starkt hävda att det är min kost, träning.. ja, hela min livsstil som förändrat detta.
En annan väldigt positiv sak med mitt nuvarande leverne är min vikt. Från att ha vägt 124kg styrkelyftarFET till 94kg vältränad och fit gör inte bara att min vardag blir betydligt lättare, även självförtroendet har gått upp markant.

Men, nog om mig personligen. Varför jag gärna ville skriva den här gästbloggen är för att jag vill nå ut med något. Vad?

“En sak really comes to mind. Känns jag aningen fotknölsavsågande så hata mig i kommentatorsfältet, men detta är hur JAG ser på saker och ting när det kommer till träning kontra livsstil.”

Folk i allmänhet, den breda skaran, är alldeles för rädda för att offra något för att förändra sitt liv. De vill att vardagen ska flyta på som vanligt med hög alkoholkonsumption, sockerberoende och skräpmatstryckande. MEN bara för att de tränar 4 dagar i veckan, lite halvt som halvt, så ska kroppen se ut som Fight Club-Pitts, de ska vara friska som en nötkärna och alltid orka med LHS*, dag ut och dag in. Men det fungerar inte riktigt så. Men måste ge allt varje dag för att just du ska kunna förändra dig. Om det nu är att springa 10 mil varje dag, lyfta svintunga vikter på gymmet eller att “bara” motionsträna så vill jag säga; GE ALLT! Det tjänar du på.

Jag skulle vilja avsluta med att ge en OTROLIGT stor eloge till Blocket, kolhydrats-Ola, CF-Tomme och X:et. Erat nya adept-projekt är grymt. Jag tror verkligen på era “deltagare” och på er. 

GET SOME HUSTLE BEHIND THAT MUSCLE!

//David2

 

14 kommentarer
14
6

Gästblogg Joachim Olofsson (Träning Off season)

OBS! Denna blogg skrevs i slutet av Dec, bara som upplysning!

Tjenare! Joachim Olofsson här!

Några av er läsare där ute kanske känner igen mig efter mitt inlägg några månader tillbaka där det skrevs om våra (ISKs) framgångar under fotbollssäsongen 2011. Länk

Men vem är då jag och vad gör en fotbollsspelare tillbaka som gästbloggare redan i december?
Glad och skämtsam kille på 19år som lever och verkligen brinner för i princip allt som har med träning att göra. Genom åren så har alltid fotbollen stått i centrum men i yngre dagar har även sporter som hockey, längdskidor och innebandy.
Men samma som det är för de flesta andra idrottsutövare så tvingades man i princip att hålla sig till en sport då man kommer upp i tonåren. I mitt fall var beslutet inte svårt att välja just fotbollen, då man lyckats kvalificera sig till olika ”elitläger”. Sen har vi ju då självklart gymträning, den egentliga anledningen till varför jag skriver här på 4-Klövern som gästbloggare i december.

Sen 1-2 år tillbaka lärt känna grabbarna i 4-Klövern rätt så bra på det personliga planet, i synnerhet Ola och skulle nog säga att jag säkerligen är en av deras top followers. Vilket har resulterat i en hel del kunskap om allt kring styrketräning, kost, träningsmetoder, utföranden, bulk, dieter osv. Sen har jag även haft den lyxen att fått träna med och blivit instruerad av Ola. Fotboll må vara mitt allra största intresse och är utan tvekan den aktivitet som tar absolut mest tid under ett år. Trots detta så är det inte fotbollen med all sin självklara kondition, koordination och teknikträning som är har varit i mitt prio ett just nu under stundande försäsongsträning. Utan det är uppbyggnaden av så kallad ”kvalitetsmuskelmassa”. I stora drag, genom detta få en stabilare, starkare, snabbar och explosivare fysik överlag som är mitt huvudsakliga mål nu fram till årsskiftet. Så när jag berättade för Ola om mina tankar och planer så ställde han givetvis upp med rådgivning, planering och upplägg.

Projektet började redan när seriesegern blev säkrad i somras. Jag hade bestämt mig för att se hur mycket jag kunde lyckas öka i styrka och viktmässigt fram till det nya året. Olika mål sattes upp för diverse styrkeövningar.
Ett mål var t.ex. Den magiska 100Kg gränsen i bänkpressen. Gymupplägget förändrades väldigt radikalt mot för vad min kropp tidigare var van vid. Från att tidigare tränat på högt antal reps vid varje övning. Till att istället gå över till lågt antal reps och chockhöja vikten, men ändå behålla all explosivitet i övningarna. Var något som kroppen svarade riktigt bra på och gav bra resultat rent styrkeökningsmässigt. Sen den största faktorn som spelat in är ju förstås kosten. Från en hyfsat sund och regelbunden kost med 3 mål mat om dagen (förmodligen legat på ett underskott med tanke på min mängdträning) till att. Nu i snart fyra månaders tid legat på ett ordentligt överskott med 6+ mål mat om dagen.

– Med en startvikt på 75kg bestämde jag för att lägga ribban högt (i mina ögon sett) då självbilden av mig själv alltid varit en tanig och ettrig fotbollsspelare.
– Målet blev att ligga på minst 85kg eller mer vid årets slut.

Ett mål som nu med några enstaka dagar kvar kan säga att jag klarat. Där till hör även de mål som sattes upp för styrkeökningarna och där också en slutvikt som just nu ligger mellan 86-87Kg. En vikt som känns något ovan då jag aldrig tidigare i mitt liv vägt över 76kg. Självklart så är min nuvarande vikt bara tillfällig. Dagen efter nyårsafton tar ”deffen” vid och nytt upplägg på träningen börjar. Där målet är att landa på 77-78kg innan seriepremiären tar vid i sommar. Men allt om deffen och upplägget får bli ett annat inlägg.

Slutord
I fotboll och alla andra sporter pratar man om träning och hur viktigt det är med helheten. Personligen ser jag styrketärning som en väldigt viktig del av helheten. Då den resulterar i en mängd olika faktorer som alla kommer att hjälpa en att bli en bättre atlet och i mitt fall, fotbollsspelare. Saker som explosivare muskler, förebyggning av skador och starkare fysik är bara några av fördelarna. Självklart finns det en gräns för hur mycket muskelmassa och vilken vikt man skall ligga på men det är upp till en själv att hitta. För att hitta sin egna perfekta form för den sport man håller på med måste man utgå från sig själv, och inte bara stirra sig blind på andras resultat. Det är genom kontinuitet, seriositet, vilja, målmedvetenhet och tron på sig själv som man uppnår bästa resultat och kan i slutändan säga att man är nöjd med det man åstadkommit.

// The Knife

6 kommentarer
6
9

Gästbloggare Christoffer Lagerskog

Chrille 2011

Hej! Jag heter Christoffer Lagerskog och kommer från Norrbottens pärla Älvsbyn. Några av er läsare här på 4-klövern kanske känner igen mig från fotbollssammanhang då jag har spelat i Älvsbyns a-lag i många år. På den tiden var man en vindsnabb yngling på cirka 70kg som kanske var mer känd som målsumpare än målskytt. 2007 la jag fotbollsskorna på hyllan och sen dess har jag utan uppehåll satsat på att bygga massa på gymmet.

Hela gym och fitness världen har flera sidor men istället för att ta upp dom dåliga så tänkte jag fokusera på hur jag tänker och ser på träning. Man brukar ju säga att under sitt första år på gymmet så växer man nästan hur man än bär sig åt. Men för att ta nästa steg i utvecklingen så gäller det att sköta allt runtomkring. Många tror att det räcker med att träna och sen sköter sig resten av sig själv. Men ju mer insatt man blir ju mer inser man att träningen inte alls betyder så mycket. Dygnet har 24h och du behöver inte träna längre än 1h och inte ens varje dag. En del tror att 2h kommer ge bättre resultat men det kommer inte att bygga mer muskler än 1h träning. Det handlar istället om intensitet och belastning. Försök att sträva efter att få så bra resultat på så kort tid som möjligt.

Chrille 2007

Med andra ord, träna hårt, intensivt och vila klokt. Resten kommer vilan och kosten att ta hand om. Jag själv brukar jämföra mig med en travhäst. Jag tror på kontunitet, progression och en massa havregryn, nä men en välbalanserad kost. Det spelar ingen roll om du gör allt rätt ena dagen om du nästa dag skippar att t.ex äta lunch för att du inte orkar laga nån mat. En travhäst lever ett enkelt liv, han äter sitt havregryn vare sig det är måndag eller lördag och tränar hårt varje pass. Vi människor är lite lustiga, äter man samma mat till lunch 2 dagar i rad tror folk att man ska få skörbjugg men samma frukost kan dom äta i hela sitt liv. Jag försöker att hålla det simpelt och håller mig till proteinrika källor som kött, fågel mm. Samma sak gäller träningen och valet av övningar. Jag hör ofta folk disskutera vilka övningar dom ska köra den här veckan och hur dom ska chocka sina muskler genom att byta träningsprogram. Men dina muskler har inga ögon, dom kommer inte att se att du byter övning. Överbelastning bygger muskler, inte övningsbyte. Gör inte om t.ex bänkpress till en isolationsövning genom att byta till bänkpress i smith. Vill du isolera bröstmusklen finns det betydligt bättre övningar för detta. Att hela tiden byta övningar eller leta nya träningsprogram i Body kommer bara göra dig vilsen i din träning, du blir ovan av att köra nya övningar och får en sämre teknik. Har du bra teknik och kör övningar du är van vid kommer du med tiden att kunna hantera mer vikt och det leder i sin tur till ökad muskelmassa. En muskel vänjer sig däremot vid belastning, alltså vilken vikt du har på stången. Här kommer då ordet progression in och jag tycker du ska fokusera på att istället satsa på att höja belastningen på stången eller göra mer repetitioner än förra passet. Ordet kontunitet är inte mer invecklat än repetition.

Träna hårt vecka efter vecka och ta inga längre uppehåll, men träna smart och lyssna på din kropp. En skadad muskel utvecklas inte. Så om jag ska försöka väva ihop allt det här så hänger det mesta ihop om du vill bli så bra som möjligt. Träning, kost och vila är alla lika viktiga. Jag själv började läsa 4-klövern ifjol efter att jag pratat lite med Ola på ett träningsforum. Jag följde Tammer Tommes satsning och bestämde mig för att göra samma resa. Så mitt mål med min träning är alltså Tammerpokalen 2012.

“You are your maker” – Träna hårt, ha roligt och du bestämmer själv hur bra du vill bli

 

Mvh Chrille

9 kommentarer
9