Efterlängtad tävlingspremiär.

Så blev det äntligen lördag den 28:e juni 2014.
En dag jag haft i tankarna länge nu.
2 år sedan jag tog det svåra beslutet att lägga skidorna på hyllan var det till slut dags att dra på sig nummerlappen i skarpt läge igen.

Det har varit så otroligt efterlängtad. Tiden har gått sakta många gånger, men jag hade lovat mig själv att hålla mig till min plan, vilket innebar att inte börja tävla inom triathlon förens jag kunnat släppa skidåkningen och fått den tid jag behövde för att träna in cyklingen/simningen i den volym det behövdes. Lika mycket behövde jag hitta en balans med allt annat, flytt till Sthlm, dubbla benskador med 1 års rehabilitering osv.

När jag nu sitter här dagen efter så är det med ett leende jag skriver om hur allt artat sig. Hur det mesta fallit på plats och jag fått den chans som jag drömt om att få.

Igår körde jag Five Mile Lake triathlon, en tävling i USA där jag för tillfället är på semester 4 veckor med familjen.
Sprintdistans var det som gällde men med förkortad simning på 400m
Så distansen var alltså: 400m sim – 20km cykel – 5km löpning

Simningen startade från vattnet och vi var ca 40 st mellan ålder 15-39 som stod uppradade i officiella sprint mästerskapen för North West US ( Washington, Idaho, Oregon, Montana & Hawaii )
Åldersklasser delas in i var 5:e år så min går alltså från 24-29 år.
Starten gick rätt smärtfritt & fram till första bojen så fick jag nästan simma utan avbrott från sparkar osv. Det fortsatte hela vägen fram till uppstigningen och sedan jag på slutet kunnat plocka några placeringar utan problem. Upp som 8:a från vattnet och de snabbaste simmarna gjorde ca 5.40 och jag kom upp efter 6.20 vilket såklart ska slipas mycket på, men för att vara min första masstart i simning så är det godkänt.
Snabb växling till cykel och ut samtidigt som en till kille och låg då 9:a.

Cyklingen insåg och visste jag redan innan start skulle bli tuff då jag bara hade med mig linjecykeln och drafting (ligga på rulle) inte är tillåtet i den här tävlingen. Ösregn var också en faktor att ta hänsyn till. Jag plockade 2 killar direkt på första varvet (10km)
Sen höll jag avståndet till killen framför mig och hade honom som farthållare (de körde såklart tempohojjar i täten så tappade på raksträckorna men tog igen det uppför)

In till växling på cykel så låg jag 7:a, info från min bror som supportade ändå in till mål. Bytet gick sådär då händerna var isbitar och jag höll knappt att få på mig skorna. Ägnade minst 30 sekunder för lång tid och fick sätta av en ordentlig snabb första kilometer för att hämta igen tid på täten. Dock hade jag över 2 minuter upp till de snabbaste men kunde ändå skymta en 4:e plats ifall löpningen skulle stämma.
Kollade på klockan och såg att den visade en bra bit under 2.50 första minuterna och jag närmade mig snabbt de 2 närmaste. Tänkte en del och oroade mig över hälsenan precis innan bytet men väl under löpningen fanns det inga tendenser till smärta eller stelhet. Benen kom igång ordentligt efter 3-4km och när vi svängde in mot Five mile lake park så såg jag 4:an i loppet och försökte plocka ut sista jag hade, var 1 sekund efter i mål och slutade totalt 5:a.
På grund av att jag inte hade en aning om vilka jag tävlade mot så visade det sig ganska snart att jag var 2:a i min åldersklass.
Vann totalt gjorde en 18 år kille vid namn Jack Toland. Rankad högt i USA och har presterat topp 10 på flera halv ironman här i staterna. Var ganska precis 3 minuter efter honom i mål, dock 1 minut snabbare än honom på löpningen. Splittider i länken nedan.
Summerat nöjd med min debut (svårt att fatta att det verkligen var min första riktiga triathlontävling) och hur det artade sig.
Tar med mig många saker från den här dagen och vet nu vad som måste jobbas på fram till nästa tävling som kommer bli Umeå i juli. Sprint på schemat även där, men då en full sådan och drafting tillåtet.

Resultat: http://www.buduracing.com/raceresults/20140628_1057.pdf#view=Fit

Bilder från dagen där jag hade fantastiskt bra stöd från familj och släktingar: