Halva projektet har gått och jag kan konstatera att allting hittills gått som på räls. Och jag har fått oförtjänt bra betalt för de jobb som jag lagt ner. Bra betalt leder för de flesta till hög motivation att fortsätta på den inslagna vägen. Men i mitt fall har känslan “jag kan de här” gjort att jag efterhand mer och mer genat i kurvorna, för att sista veckorna nästan helt ramla in i mina gamla rutiner.
Detta håller inte, och det är dags att utmana sig själv!
Hittills har jag inte flyttat några gränser, inte varit någonstans där jag inte varit förut. Med andra ord har jag inte slagit några personliga rekord. Varken på gymet, löparbanan eller på vågen. Däremot har jag nu närmat mej så mycket att det finns möjligheter till detta innom räckhåll. Alltså med 10veckors hårt och målmedvetet jobb såklart.
Att springa 3000-meter under 12-min kan vara ett ex. på ett sådant. De har jag inte klarat av “i modern tid”, detta skulle vara grymt roligt att klara av så här på gamla dar.
Ett personligt rekord om 10-veckor är utmaningen jag ger mig själv i påskägget det här året.