Jag har på de 3 senaste veckorna haft riktigt dåliga träningsveckor. Träningen har varit det som kommit väldigt långt bak på min prioriteringslista. Det har funnits mycket som jag har varit tvungen att göra innan jag har haft tid med träningen. Dock när jag väl har tränat så har träningen gått väldigt bra. Men det är när man just vilar, eller ofrivilligt vilar från träningen som det dyker upp en hel del tankar i ens huvud.

Har ni någonsin varit med om att träningen som ni hade planerat inte blev av och istället går man hemma med grymt dåligt samvete? Jag tror nog alla har känt detta. Tänk så här isället. Varför gräva ner sig ännu djupare genom att ha dåligt samvete över detta också. Kan man då försöka gå med känslan av att, detta var nog det jag behövde idag så ska ni se att ni kommer må mycket bättre. Att ha dåligt samvete får er bara att må ännu sämre.

Dock vill jag också att ni ska vara medvetna om att det inte går att komma med ursäkten att detta var nog det jag behövde idag, VARJE dag. Utan det handlar om att förstå vad sin kropp behöver för tillfället.

Sååå, var nöjd över det ni gjort & skippa det dåliga samvetet. Good Luck!