Diskutera inlägget: Krönika Piteå-Tidningen 23/2-13

Krönika Piteå-Tidningen 23/2-13

Skador som följd

 

Det finns en utstuderad tid i mitt liv där jag under några månader inte levde som jag lär. Träningsmässigt. Där hastigheten och hetsträningen fyllde redan kvävda dagar. Jag förvirrade någonstans bort mig i tron om att träning gick att effektivisera riskfritt.

Trots min kunskap och träningsbakgrund att luta mig tillbaka på så visade det sig tillslut att de där 11.30 löpningarna på 4km vid upprepade tillfällen, tillika burpees i kvadrat och förbannelse skulle få chans att slå tillbaks.

2 inflammerade muskler i benen blev resultatet, och då ska tilläggas att jag mer än ofta varit sliten i ben och ändå lyckats undvika mer omfattande skador.

Jag får lida för det nu. Får inte springa, kan inte springa. Trots att jag inte längre har den uppbackning och tillgång till rådgivning jag en gång hade så förstår jag själv innebörden & allvaret i vad jag orsakat mot mig själv.

Simma är det som känns minst. Därför har jag också utvecklat ett stort intresse i det senaste månaderna. Och så länge jag kan lägga om och kretsa mig vardag runt just det, se förbättring och känna självförverkling.

Jag vet att skador är tillfälliga uppehåll i livet, och jag vet även vad jag bör göra för att bli kvitt dem.

Därför blir det sparsamt tävlande i år. Ska bejaka många andra saker i min vardag som fått lida. Men när jag står på startlinjen så gör jag det med huvudet högt och i tron på att det är en start. En start på något långsiktigt och framgångsrikt. Aldrig känt den typ av glädje som finns för det som komma skall. Vem säger att mina drömmar inte ska få slå in, just den här gången?