Träningen har för första gången i mitt liv ingen klarröd tråd. Den är flytande och varierad.

Alltifrån tunga marklyft till flyktiga barfota steg på havsbadets ännu folktomma strand. Är inte längre lika sliten, nerkörd & mentalt pressad på att prestera bättre tider.

Aldrig trott att det skulle finnas en uppskattning på samma sätt i träningen som när målet är klart och konturerna runt det lika starka som X:ets glöd i altanbygget. Men så är inte fallet, känslan är lika bra om inte bättre.

Just nu nöter jag simning och har fått bra hjälp av Mattias som tog hem kanalsimmet. Oerhört tacksamt att få tekniktips så det kan gå framåt.

Återkommer till helgen med en PT sida & tankar kring avslutad elitkarriär.