Diskutera inlägget: Om att komma hem, öppna ögonen och inse.

Om att komma hem, öppna ögonen och inse.

Krönika jag skrev efter min första hemvisit sedan flytt. 

IMG_1199

Istyngda ögon, vardag för bara 1 år sedan. Det är svårt att förstå.

Jag flög hem, blundade för en kort stund och insåg. Insikten om att saker kommer bli annorlunda, inte nödvändigtvis till det sämre. Endast annorlunda, vad än det betyder.

Vilket jag ofta, och många med mig har svårt att acceptera. Men det enda som krävs är tid. Tid att tänka över och tillbaka på att det som varit för alltid kommer att just, vara. Att en ny tid knackat på och att vi är någonstans mitt i, utan att egentligen kunna se klart åt höger eller vänster. Inte förrän en annan epok tar sin början.

Det var kanske så här det skulle bli. Det tillsynes dåvarande kravlösa dagarna tycks vara borta nu. Det finns ett konstant allvar om än inte alltid synligt.

Sträckor lämnar sällan något oberört. Så inte heller denna gång.

Jag stängde aldrig någonsin några dörrar, jag bara gick ut. Någon frågade och jag svarade, det är klart att jag saknar en dag som förut.

Jag drömmer drömmar om hur folk försvinner. En efter en. Min högsta önskan är att det aldrig blir så. Kommer för alltid die trying i strävan att motverka.

Det vet ni.

Publicerad i Piteå-Tidningen 1/1-13