
Dom nya pjäxorna och skidorna jag fick i 26-årspresent av svärmor och svärfar väntar fortfarande på att bli använda!
Som rubriken lyder så har min skidkärriär hittils varit lite upp som en sol och ner som en pannkaka!
Började riktigt bra de första 3 veckorna med 25 mils träning och kroppen bara kändes bättre och bättre och jag gjorde ett riktigt bra träningspass över 4 mil för 4 veckor sen som kändes riktigt bra.
Tyvärr har 4 veckors-perioden som gått efter detta pass varit allt utom positivt, skulle väl kunna beskriva det som nattsvart.
Inte ett enda träningspass har det blivit och således 0 mil i spåret. Alltså har jag gått från 25 mil på mina 3 första veckor till 0 mil på dom senaste 4 veckorna. Allt detta pga. av en riktigt seg förkylning som aldrig verkar vilja släppa.
Har inte varit “jättesjuk” utan lite täppt i näsan, lite krångel i halsen och lite hosta. Jag kan göra precis allt i vardagen och jobba som vanligt men tyvärr är träning uteslutet. Mycket möjligt att mitt fysiska jobb försenar mitt tillfrisknande men tyvärr finns inte möjligheten att sjukskriva sig om man är arbetsför.
Att tvingas hålla sig borta från träning pga. sjukdom och skada är verkligen skit! Man inser vilken lyx det är att kunna träna och göra det man gillar så mycket.
Man får se det positiva att man verkligen lär sig att uppskatta att man kan träna och uppskatta när man är frisk och kan göra det man gillar!
Hoppas verkligen att kunna börja träna den närmsta veckan, börjar känna lite smått panik ang bothnialoppet och jag får nog i och med det här sänka mina egna förväntningar något. ca 20-25 mils missad träning lär visa sig på resultatet men en sak är säker är att jag kommer ge allt jag bara har den 9 mars.
Nu hoppas vi på lite positva grejer framöver och att jag har gjort bort all sjukdom för 2013!
//Xet