Tänkte i detta inlägg ta upp lite tankar jag haft senaste tiden angående risken att bli övertränad och skadad.
Som många säkert har läst här på bloggen så hade jag en riktigt bra träningsperiod tidigare i höst där det mesta flöt på riktigt bra. Ökningar avlöste varandra på nästan varje övning. Tyvärr kom den perioden till ett slut och träningen började gå tyngre i och med att jag gick tillbaka till 40 timmars arbetsvecka (innan jobbade jag natskift på ca 25-30 timmar i veckan).
Fortsatte mala på med träningen även om det gick lite tungt och hoppades på att det skulle vända och börja gå bättre igen.
Tankarna om vad man ska göra för att hitta tillbaka till träningsflytet varierar. Vet innerst inne att det logiska när det går riktigt tungt i gymmet vecka efter vecka är att ta en period vila eller alt. några veckor lätt träning. Dock på gott och ont så som den träningnarkoman man är så börjar tankar glida iväg mer och mer mot: Kanske jag tränare för lite, kanske jag inte tränar nog hårt mm.
Lyssnade tyvärr på träningsnarkoman-hjärnhalvan och ökade min träning under min negativa träningsperiod och jag kan säga att det gick allt utom bättre.
Träning fortsatte gå tungt men jag malde på med hårdare och fler pass vilket tillslut ledde till att det gjorde mest ont i kroppen och jag kände mig helt trycklös och helt inkapabel till att lyfta i närhet av mitt max.
Bestämde mig då för att ta en viloperiod på obestämd tid tills jag helt enkelt kände mig pigg igen, som tillslut blev 2 veckors vila. Är nu tillbaka och tränar för fullt med ett upplägg med kortare pass och mindre volym än innan vilket hittills känns riktigt lovande.
Kan verkligen tipsa er som tränar ofta/mycket, att har ni tyngre perioder i gymmet, våga då vila ordentligt. Då slipper ni som jag en lång period i gymmet då det går skit, varken bra för kroppen eller psyket med lång skitperioder i gymmet.
Nu går som sagt träningen riktigt bra och jag har ett nytt Träningsprogam som känns bra såhär långt. Kommer skriva lite mer om just det i ett senare inlägg.
//X:et