Ser väldigt glad och inte alls less ut...

Bild lånad av Erik Wickström

I mål som nr 146?!?. PATETISKT.

Done. Får jag göra om det ? Imorrn ?

Fått höra senaste dagarna att man gör det så bra och att man är duktig. Du tog ju dig igenom.Hur orkar du ? Är det värt det ? Visst är du nöjd ?

Jag kan inte hålla någon sorts låtsas mask och säga att så är fallet. Jag tränar och satsar all min vakna tid på att bli lika bra som de personer ni ser spurta om en seger i detta lopp. Att ta mig igenom ett vasalopp gör jag om någon väcker mig mitt i natten. Jag är sjukt missnöjd, jag brottas och är fortfarande 2 dagar efter extremt arg på mitt skidval och att jag resonerade fel.

Att ni nu kanske tänker , “skylla på skidor och utrustning gör inte en riktig idrottsman/kvinna” är bara bullshit. Ödmjukhet handlar inte om vem som kan hålla inne mest och aldrig röra en min förutom i medgång. Men detta är inte om det. Den obefintliga rutinen av detta lopp spelade mig ett spratt trots att jag intalat mig själv att detta inte fick ske. Jag prioriterade fästet, jag vågade inte satsa på att staka. Jag tog för mjuka skidor + klister, fästet bromsade i 9 mil.Ett av mina sämsta val.

Jag har fruktansvärt bra material efter många år av samlande och letande.Dock så vet man inte allt och i vilka fören skidor kan funka. Den 3:e mars så var det stenhårda spår och hade jag fått göra om mitt val hade ett par skidor med högt spann legat bäst till. Jag chansade och trodde i den bästa världen att mitt bästa klassiska paret skulle kunna surfa med mig i täten. Och vallningen var toppklassig i första backen. Det släppte ingenting men när vi kom upp på myrarna efter 4 km och jag skulle täppa till de meter jag hade upp till de främsta fick jag ingenting gratis och hörde hur vallan låg och bromsade.Och meter blev till 100 tals meter. Ungefär som att köra bil med en handbroms i. Det funkar liksom men det är inte rättvist mot bilen. Kunde inte ta en enda rygg som jag fick, så fort det blev utför så gled alla runtom ifrån med 50-100 meter och jag stod under tiden och dumstakade. Placeringar och energinivån går hand i hand och efter 5-6 mil kommer jag bara ihåg hur segt det gick.

Uppsving och i ren irritation så öste jag det jag kunde sista 2 milen. Men i mål så var jag inte så trött som jag hade fått fantisera om. Jag kunde helt enkelt inte ta ut mig nog mycket pga noll surf. Det blev liksom en enda lång seg intervall som under vissa stunder verkade för evig

Men jag har lärt mig otroligt mycket under detta lopp och lovade mig själv att nästa gång, då prioriterar jag glid. Alla gånger. Oavsett väder. Topp 30 nästa år.