Hallå där!
Nu är ytterligare några veckor av projektet avklarade och i det stora hela tycker jag att det har flutit på riktigt bra med kosten och träningen sedan min förra uppdatering. Första tiden gick som tåget men sedan drog jag på mig en seg förkylning vilket resulterade i en veckas ofrivillig vila och två veckors motivationssvacka till följd. Även om det kanske inte är det mest upplyftande ämnet tänkte jag ändå berätta mer om denna svacka och hur jag lyckades tackla den. För den drabbar alla någon gång emellanåt, svackan som gör det så motigt att göra det du faktiskt mår bra av.
Alla som har tränat någon gång vet hur viktigt det är med motivation. Motivation till att ta sig till gymmet. Motivation till att prestera hårt. Motivation till att äta rätt och hålla sig från alla godsaker och frestelser. Motivation till att kämpa dag ut och dag in. Min egen träningsmotivation var som bortblåst efter sjukveckan och i stället för att vilja träna kände jag bara ett enda stort måste. Det är aldrig kul när den känslan infinner sig men det är bara att gilla läget och acceptera att det kommer sådana perioder ibland. Kroppen kändes sliten, träningarna var tunga, jag var konstant trött och brottades mot sviterna efter förkylningen. Trots den krypande motviljan till allt vad träning hette försökte jag ändå tänka positivt och hålla mig till mina invanda tränings- och kostvanor.
Oftast kändes soffläget mer lockande och då fick jag visualisera den sköna känsla som kommer efter ett träningspass och tänka att om en timma kan du känna precis så. Bara du går och tränar NU! Det gäller att bara knyta på sig skorna och sätta igång i stället för att ge hjärnan chansen att börja förhandla om det. Jag bestämde ett klockslag på morgonen när jag skulle gymträna/springa och la fram träningskläderna redan på kvällen. Även om det kändes som att någon precis hade dragit ur strömmen ur respiratorn och att livet var slut när alarmet gick igång på morgonen, tycker jag ändå att denna metod fungerade bäst för mig. Min hjärna hade inte hunnit vakna till liv vid den tiden och då fanns det inte heller någonting att förhandla om. Jag försökte hela tiden lura min egen hjärna och kände jag mig inte motiverad till att gymträna eller springa klädde jag på mig träningskläderna och bestämde mig för att ta en promenad. När jag väl var ute på promenaden var tröskeln ganska låg till att börja springa. Det går faktiskt att lura sig själv och förändra sinnestillståndet med ganska enkla metoder, eller så är det kanske bara jag som är jävligt lättlurad ;)
Det jag vill ha sagt med detta inlägg är att det inte alltid kommer att vara lekande lätt men så länge man låter disciplinen göra sig hörd under de tunga perioderna så kommer man att tacka sig själv efteråt! Och då kommer förmodligen inte nästa svacka bli lika djup, och inte nästa eller nästa heller… Till slut har man förmodligen övervunnit sina svackor och gjort denna förändring till sin nya livsstil!
Med facit i hand är jag nöjd över hur jag tacklade denna motgång. Jag lyckades pallra mig iväg till gymmet på bestämda dagar även om geisten under träningspasset hade kunnat vara bättre. I stället för att gräva ner mig fokuserade jag på det positiva och den träning som faktiskt blev av. För det bästa träningspasset är ju trots allt det som blir av!
Sista två veckorna har motivationen varit bättre än någonsin och träningen har känts rolig och inspirerande igen. Batterierna är fulladdade efter en härlig påskhelg med familjen och vännerna i Piteå så nu är min plan att lägga in en till växel mot toppen. Jag ser fram emot kommande veckor med hård träning och bra resultat!
//Lotta
