För lite drygt 1 år sedan så stod jag på startlinjen för min första CrossFit tävlingen. Känslan innan högtalarna ljöd 3.2.1. GO, var ungefär samma som när man var yngre och väntade på att dommaren skulle blåsa i visselpipan. Lika Nervös & lika förväntansfull.

Man lämnar alltid en tävling med blandade känslor. De känslorna som växer sig starkast är dock att man en gång vill stå där igen. Man vill känna den bubblande känslan i magen, som man för tillfället bara vill bli av med. Men det är något speciellt med den. Det är känslan av att man gör något utanför ramarna. Något man ej har utforskat tidigare.

Jag kommer Tävla igen. Men innan dess har jag en helt annan utmaning jag ska ta mig an. Och när jag står där där på startlinjen i december månad, så lovar jag att inte ens 100- tals fotbollsmatcher eller 2 enstaka crossfittävlingar pirrar mer i kroppen. Nä denna utmaning är större, vackrare & det häftigaste du kan uppleva. Detta är livets utmaning. Jag kallar det:

Att bli Pappa!